ja då var det dax...inte konstigt att man mått som en skrutt denna vecka.

superförkyld...man har gått som en sombi hela dagen och vi som inte får dra på oss en massa sjukdomar nu. Det är två och en halv vecka kvar tills Jonathan ska operera sig i fot/benet. Vill inte lämna åtebud nu när vi äntligen har fått tid..efter flera års tjat..

får se om jag orkar skriva mer imöra..

god natt

Drömmen....

Drömmen bjöd upp till dans, trugande och pockande.

Hon ville så mycket...

Tänk att bara släppa allt mörker, alla tvivel och bara följa med.

Bli fri att älska, fri att dansa och fri till nakenheten...

Musiken spelade hon.

Tog drömmens hand, en mjuk och varm...

De rörde sig sakta runt varandra.

Hon var lycklig, hennes bubblande skratt klingade i hela salen..

Sakta tonade värmen ner, handen blev kall.

Valet var inte längre självklart..

Hon mindes tvivel, svek, den höga fallhöjde och blåmärkena

efter fallen.

Tänk om drömmen var en illusion?

Den var för bra för att vara sann...

Drömmen finns kvar, lika så musiken.

Frågan är om hon någonsin kommer att våga fortsätta dansa?

                                                  
                               av  Cindy